normale Schrift einschalten große Schrift einschalten sehr große Schrift einschalten
 
 

Tekniken och människorna i kriget

Pistolen

 

Väpnade Strider utkämpades under Trettioåriga Kriget huvudsakligen genom fältslag och, ännu oftare, genom belägring av strategiskt gynnsamma städer.

Arméerna bestad i grunden av tre vapenslag. Infanteriet, som deltog med pikaniärer och muskötskyttar, var den viktigaste taktiska enheten vid närstrid.

Kavalleriet hade som uppgift att genom snabba manövrer och rörelser överraska fienden.

 

Artilleriet bestod under 1600 – talet av mycket tunga kanoner som måste dras och flyttas av hästar. Efter att kanonerna hade ställts upp vid ett fältslag, gick det ej längre att flytta dessa. Vid ett belägringskrig skulle artilleriet dels förstöra stadsmuren och dels genom kanondånet demoralisera försvararna.

 

Officerare och krigshistoriker hade insett att en regementschef inte bara måste ha djupa kunskaper om matematik, geometri, mekanik och taktik. Lika viktigt var egenskapen att med stark hand kunna hålla disciplinen i de egna trupperna, dels för att undvika förlust av stridsvilja i slaget och dels för att förhindra övergrepp mot civilbefolkningen.

 

Chansen att överleva ett slag eller en belägring var bland de vanliga soldaterna väldigt liten.

 

I slagen hotade framför allt sårskador från muskötkulor och blankvapen, vilka under dessa förhållanden var svårläkta. Vid belägring hungrade belägringsarméns soldater oftare än de belägrade.