- Start
- Den länge efterlängtade freden
Den länge efterlängtade freden
Det stora kriget, som utlöstes av det lokala, rebelliska upproret av de Böhmiska ständerna, fick en europeisk dimension genom att de små staterna och regionerna var förbundna genom handelsförbindelser, dynastika band samt tros – och politiska gemenskaper. Som et resultat av den geografiska och tidsmässiga utsträkningen blev vägen till fred lång och komplicerad. Dock förde vidden av förstörelse till att vägen oftare och oftare beträddes. De som för tillfället hade militär övermarkt och överlängsenhet präglade också politik och diplomati.
Genom samtliga krigsperioder fördes både officiella och hemliga fredsförhandlingar, hos befolkningarna yttrades under krigets förlopp en stigande önskan och ett ökande behov av fred. Dessas slutgiltiga inverkan på de statspolitiska besluten är dock svårt att värdera.
Alla dessa förhoppingar och bemödanden fann dock inte sin form förrän i det slutgiltiga fredsarbetet i Münster och Osnabrück. I avtalen som avslutade krigsstillståndet mellan Spanien och de Förenande Nederländerna (januari 1648), såväl som mellan Kejsarriket och den Svenska Kronan tillsammans med Frankrike (oktober 1648) speglade sig åter de i Kejsarriket och Europa fastställda styrkeförhållandena. Man kunde enas endast tack vare parternas avhållsamhet på krav om maximalt utbyte av krigslycka, samt ett erkännande av berättigandet i krigsorsakerna.
Den formellt offentliggjorda ”Pax Perpetua” kunde dock Västfaliska Freden inte infria på grund av makt- och handelsstrukturer, den visade dock väg mot hantering av många senare krigslägen.