Myter och sanningar

Trettioåriga Kriget är det krig som är mest känt och mest förankrat, inte bara i Tyskland, i medvetandet hos den breda befolkningen, Katastrofernas Moder i den tidiga Nya Tiden. Senare krig, som det spanska Tronföljdskriget eller det 7 – åriga kriget, har inte lämnat några djupare spår, medan det Trettioåriga Kriget sedan generationer förknippas med alla de hemskheter en väpnad konflikt kan innehålla. 

 

 

I denna anda har det Trettioåriga Kriget inspirerat författare, publicister och historiker. Hans Jacob Christoph von Grimmelshausens verk blev förebild för ett stort antal kända verk och bearbetningar på detta tema. Dessa sträcker sig från Friedrich Schiller via Rickarda Huch till August Strindberg. Framför allt på 1800-talet reser sig Trettioåriga Kriget som en symbol för våldsamma religionskrig. Magdeburgs fall och förstörelse tillsammans med hans död i Lützen, blev bas för den protestantiska mytifieringen av den svenske kungen Gustav II Adolf. Detta blev uttryckt och åskådliggjord i grundandet av Gustav Adolf Werks. På den andra sidan stiliserades, som motbild, Wallenstein som en makthungrig legoknektssergeant, medan Tilly, överbefälhavare för den ”Katolska Ligan”, avancerade till katolsk krigshjälte som Muttergottes – Feldherr. Frankrikes inträde i Trettioåriga Kriget användes på slutet av 1800 – talet som grund för iscensättandet av det tysk – franska arvfiendeskapet, att Västfaliska Freden beskriver Kejsardömets uppsplittring och vanmakt. Många av dessa uppfattningar har dock av senare forskning avslöjats som seglivade myter.